Nu har jag äntligen bestämt mig. Jag vill återuppta kontrollen över vem som läser mina lösenordsskyddade inlägg och tänker byta lösenord.
Jag vet att det är lite bökigt och besvärligt, men om du vill fortsätta läsa även mina lösenordsskyddade inlägg var snäll och skicka mig ett e-mail på tingelingsblogg@gmail.com. Berätta väldigt gärna om dig själv – om du inte vet att jag vet vem du är förstås. Ni gamla bloggvänner som hängt med sedan scratch behöver naturligtvis inte presentera er destomer.
Solkram! Här i storstan strålar solen från en klarblå himmel och alla människor har glädjespatt av sommaren som äntligen kom!
Postat i Okategoriserade | Leave a Comment »
Vilken otrolig kraft tanken “allting kommer att ordna sig” ger. Även om det bara är en känsla, en aning, ett hopp. Så känns det fint. Tryggt.
Idag har vi varit på adoptionsträff igen. Temat idag var förluster. Vi pratade mycket, såg på en film, pratade igen. När vi reste oss upp för att gå och önskade vår rådgivningsflicka en fin sommar, slog det mig. Vi kommer att få ett barn. Det kommer att ta länge, ja, men inte omätbart länge, inte evighetslänge. Vår nästa träff är redan hembesöket. Därefter träffas vi en gång till innan hemutredningen skrivs, godkänns av oss och sedan är vår rådgivningsprocess över. Redan! Visst, sedan börjar själva väntetiden, men ändock. Vi kan ha tur, det kan gå snabbare än vi tänkt oss. Och sist och slutligen – vad är alternativet? Vi kan inget annat än vänta. Leva ska vi ändå, vid sidan om.
Just idag är jag lycklig. Stark. Trygg.
Kärlek. Förtröstan. Hopp. Tro.
Med dessa ord önskar jag er alla fina en underbar midsommar!
Postat i Okategoriserade | 12 kommentarer »
Idag är det bättre. M y c k e t bättre, as a matter of fact.
a) Mannen kom hem igår. Jag älskar ofta att vara ensam hemma, bara rå om mig själv (och pälsisen), äta lösgodis och lata mig eller whatever. Men ibland kan jag inte tänka mig något värre. Som igår. När ångesten plötsligt knackar på dörren och livet känns som en mörk, blöt filt som sänker sig över mig och hotar kväva mig. När varken pälsis, lösgodis eller vadsomhelst hjälper. Då vill jag inte vara ensam.
b) Jag fick nya sömntabletter. Ringde i panik till en läkare som fortare än kvickt ringde in ett nytt recept på Somnor till mig. Rusade iväg efter dem på lunchpausen och redan vetskapen om att de låg i min väska gjorde mig lättare till mods. Att inte ha några tabletter alls hemma är likställt med katastrof för mig.
c) Jag sov en full natt, över 8 timmar, med bara ett kort uppehåll. Med hjälp av bara en halv tablett och mannen snusande bredvid mig, tätt intill.
Sådana “små” saker behövs för att livet plötsligt ska kännas lättare och ljusare igen.
Jag är tacksam.
Postat i Okategoriserade | 3 kommentarer »
Idag är det inte bra.
Det gick inte alls att sova i natt. Mannen är borta igen och det bara gick inte att somna. Allting blev stort, ångestfyllt och skrämmande. Så jag sov inte. Alls.
Det regnar och är kallt. Alla människor är irriterande och ytliga. Inget spelar någon roll.
Jag är ledsen. Arg. Och utanför livet.
Idag.
Postat i Okategoriserade | 11 kommentarer »
