Ni är söta som efterlyser mig!
Jag lever och mår bra, men har inte hittat inspirationen att skriva. Märkligt måhända, eftersom jag ju defacto är ledig nu. Fri att göra vad jag vill, skapa mina egna dagar. I början kändes det konstigt och jag hade nästan dåligt samvete för att jag fick sova ut på morgonen, göra det jag ville, vaka länge om det kändes så, lata mig.
Fortfarande får jag påminna mig själv om att jag är värd detta, jag förtjänar att vara ledig och må bra, njuta och trivas. Livet på jobbet som höll på att sänka mig känns förvånansvärt avlägset, jag har raderat det nästan fullständigt. Jag fick ett fint arbetsintyg och kan nu stryka ett streck över den tiden i mitt liv. Underbart. Fantastiskt att jag tog mig ur det, helskinnad. Skadorna går att reparera.
Vad har jag gjort nu då i en månad? Jag har levt. Sovit, läst ut ett tiotal böcker, solat (har nog aldrig varit så brun som jag är nu..), ätit glass varje dag och druckit vin nästan varje kväll (min platta mage är ett minne blott..), zumbat 2 ggr i veckan, träffat vänner, kastat käppar till Pälsis i skogen, städat klädskåp, ringt samtal jag inte orkat tidigare, firat midsommar som en tonåring (inte mer om det nu), sammanställt texten till boken som ges ut i mars nästa år. Mått bra.
Tills nu då. Jag är förkyld och lite halvruggig. Dricker kaffe och surfar så att fingrarna blöder.
Jag har mycket jag ville skriva om, men det här var väl en början.
Är det något ni vill veta? Fråga mig vad som helst, då får jag kanske en motivationspuff att ta tag i bloggandet igen.
Puss på er.
