Den 3 dagar (nästan) långa bloggpausen beror verkligen inte på att jag inte haft tankarna på babyprojektet.
Mina tankar upptas till 90 % av det faktum att jag KANSKE är gravid, kanske inte. Jag känner efter, grubblar, funderar, analyserar, klämmer, trycker och googlar på än det ena, än det andra på internet. Och dagarna bara sniglar sig fram, långsammare än någonsin.
Magen är svullen och stor, som förrut, det känns som om jag har gått upp 2-3 kg (har inte vågat väga mig..) och nästan inga byxor sitter fint längre. Brösten är fruktansvärt ömma, det är en omöjlighet att sova på mage och det känns som om de ökat 1/2-1 storlek. Och så mensvärken, som jag dragits med ända sedan återförandet. Eller inte kanske direkt mensvärk, snarare molvärk, stick och ilningar i livmodern.
Humöret åker berg- och dalbana. Tidvis uppåt, förväntansfull och positiv och tidvis helt nedtryckt i skorna, gråtig,deppig och uppgiven. Glädjekänslan är fantastisk och när den infinner sig försöker jag verkligen njuta av den och ta till mig all positiv energi, vilken jag inte upplevt på så länge att jag knappt minns hur det känns att vara glad. Men när jag blir ledsen blir jag verkligen ledsen, helt förstörd och vill bara krypa ner under täcket och gråta. Och irritationen, gud nåde de stackare som befinner sig i min omgivning då den slår till. AARGH. Morr och gruff.
Jag får en klump i halsen av minsta lilla känslosamma scen på TV eller en tidningsnotis och igår grät jag floder när jag tittade på min favorit tv-serie på TV2.
Jag sover dåligt. Jag är trött på kvällen och somnar fint, men vaknar inom 2 h på nytt och efter det börjar den nattliga rumban, springer minst 4 ggr per natt på toaletten. Tack och lov somnar jag om så fort jag är tillbaka i sängen, men sömnen känns ”avbruten” och jag är utmattad på morgonen när klockan ringer. Antar att det är det undermedvetna som jobbar så hårt att det väcker mig fler gånger per natt.
Och så kroppstemperaturen, har mätt 2 kvällar i rad, ena dagen 37,1 och andra 37,2 grader.
3 ggr dagligen kör jag in en Lugesteron-vagitorie, morgon, middag och kväll. Inga problem där, förutom att fräschhetsfaktorn inte är den högsta. Och så antar jag att mina ”svullnadssymptom” beror på progesteronet.
På lördag är det företagets julfest och jag vänder och vrider mig för att klara mig undan frågor om festen. Jag har INTE anmält mig men kan inte säga att jag inte tänker komma, eftersom folk kommer att bli så häpna och ställa svåra frågor. JAG, som är den ultimata festprissen! Tänkte klara mig ur knipan genom att bara bli borta och skylla på en snabbt påkommen maginfluenssa eller migrän.. Känns INTE bra. Vill ju på ett sätt gå, men jag orkar inte med de frågade blickarna, kommentarerna och undringarna då jag inte dricker något. Fan vad jobbigt. Tänk hur mycket man offrar..
På älskligens födelsedag i söndags drack jag ett litet glas rödvin till maten, men det får räcka, ingen mer alkohol för min del nu. Så länge jag inte ens är sugen, så…

Imorgon har jag väntat 1 vecka – 1 vecka kvar!!!! Fast mensen tycks börja för många på dag 10 eller 12, så…