Nepp, ingen antydan till mens ännu.
Jag har sovit ungefär noll i natt. Tankarna snurrar, jag ligger och känner på värken i magen och grubblar, funderar och suckar.
I morse var värken starkare än någonsin, men gick över så fort jag ätit frukost.
Ute är det bitande kallt och strålande sol. Jag tror vi ska gå ut och promenera lite, för att få bort tankarna från Det en liten stund.
Jag är på dag 13 efter återföringen, dag 16 efter äggplock. Efter förra IVF:n kom mensen på dag 15 efter återföringen och dag 17 efter äggplock. Alltså imorgon.
Klarar jag morgondagen utan mens kommer jag att börja hoppas.
Men jag kan heller inte frånse att ALLT, precis allt jag känner i min kropp just nu, har jag känt förrut. Vid tiden före mens.
Det enda som känns lite hoppfullt är att jag inte haft mensvärk såhär långt innan tidigare. Men det är en klen tröst.

Uppdaterat kl.17.21. Hemma hos älsklingen igen. Utan minsta tillstymmelse till blödning. Det verkar som om jag klarar dagen utan mens. Jag vågar knappt gå på toaletten. Vilken plåga..
Klarar jag natten? Och när ska jag testa?

Jag vågar inte göra det imorgon. Inte på morgonen i alla fall. Tror jag. Åh fy fan, vilken pärs.
Jag återkommer.