Jaa..eller baby och baby.. Tvilling-ljuvlingarna har redan hunnit bli drygt 1 år och tultade omkring i vår lilla lägenhet med tandlösa leenden och smälte våra hjärtan till solvarmt smör.
Jag hade en bra känsla. Bra, även om jag svalde gråten nu och då. Det var inte ledsna känslor, det var kärlekskänslor, det var lyckogråt. Och lite vemod. Och förstås spraybiverkningar..

Min solokväll var skön. Jag provkörde Veet och blev besviken. Vad faaan?! Följde instruktionerna men inte lossnade hårhelvetet ändå, inte helt och hållet i alla fall. Slutresultatet blev en rödknottrig, halvskäggig, svidande yta. Löövely. Tror jag satsar på gamla, goda Venus-rakblad. De funkar ju, om även kort nöje.

Därefter mojade jag mig framför TV:n och körde i mig Dominokex medan jag bölande bevittnade Satuhäät på TV2. (Sagobröllop på finska) Jag måste befinna mig i en ytterst labil fas nu, eftersom man verkligen fick leta med ljus och lykta efter romantiken i detta bröllop. Paret hade hängt ihop i 6 år, tredje ungen på väg (den första kom när hon var 15), mannen snorade konstant och kvinnan (flickungen) såg ohälsosam och ruggig ut och log inte väldigt ofta, om man säger så. Bestmannen kom till kyrkan iklädd joggingskor till kostymen och bruden hade missklädsamma illröda ränder i sitt sönderfärgade hår, ungar skrek och regnet öste ner. Men det var ju kääärlek i alla fall!

På kvällskvisten fick jag snuva. Snörvel, fräs. Täppt (däbbd) i näsan är jag, men känner mig inte förkyld. Spraybiverkningar?

Har sovit uselt och känner mig hängig idag. Har ändå tänkt mig spinning idag, om jag inte blir mer eländig. Vill, vill, vill. Försöker utnyttja motivationen, så länge den finns. Av erfarenhet vet jag att den har en tendens att försvinna lika fort som den kom. Så nu kör vi!

Ja förresten. Ingen mens. Fast den är väldigt mycket på väg hela tiden. När som helst. Den har varit på väg när som helst i en vecka nu. Men idag tror jag det blir. Kanske.