Posted by: Tingeling | 11 december 2007

Första hjälp på bloggen

För att väcka liv i den här, som det känns, uurtråkiga ökenbloggen, kan jag ju meddela att mensen inte börjat ännu heller.
Jag var säker på att den skulle börjat i natt, men nix nasse.
Är supersvullen, irriterad, fultrött och har molvärk så den är ju på kommande, men vi kan ju leka lite ”Andra världen” och skriva ”Håll tummarna!”.
Ja och så kanske jag kan blåsa liiite liv i den knastertrista bloggen.

Hatar att jag inte kan skriva det jag vill.
Fast samtidigt lite lättande att ”bara” ha det i huvudet, tror jag skulle bli rädd om jag såg det i text. ”Är det här mitt liv” liksom. Lever lite inlindad i bomull, märker jag. Har rullat in mig i en airbag och satt på mig skyddsglasögon, så jag varken ser eller hör vartåt det bär. Vill inte veta!!
Vill leva happily ever after och vara en av räkmacksfolket, de glada och okomplicerade.


Svar

  1. Och ändå är man inne och kollar din ”ökenblogg” flera gånger i veckan..;)
    Jag kan också bli trött på alla hållna tummar och ”nästa år är det vårt år!” och all annan klämkäck positivism. Alla vet vi ju hur situationen är.. Men det finns liksom inget annat att skriva..

    Håller alltså tummarna för dig.

    KRAM

  2. Jag håller faktiskt också, tro’t eller ej. Sen får du välja om du vill ta emot dem eller inte. Jag kan inget mer för mina barnlängtansvänner. Det är allt jag kan göra och det gör jag. Kram!

    http://lilla2an.wordpress.com

  3. Jag tar mer än gärna emot tumhållningar, rara ni! Bitter må jag vara och desillusionerad, men hoppet tappar jag aldrig. Inte helt i alla fall.
    Kram på er.

  4. …..vågar jag…..fråga alltså….du har inga tankar på att testa?….eller jo det är klart att jag förstår att du har….men….tänk om……fst jag förstår ju åxå så väl känlsan av att vilja och inte vilja….för så länge man inte har testat så finns ju hoppet….men ändå…mensen är ju ganska sen nu…eller….hoppas…önskar…

    http://tisalen.blogg.se/

  5. Hmmmm… Jag tänker också ibland att jag vill höra till räckmacksfolket. De nöjda och glada. Men så minns jag en konversation jag hade med en av dem en gång. Han sade att han aldrig hade vare sig toppar eller dalar utan var ungefär på samma nivå hela tiden och att han aldrig kände särskilt mycket vare sig glädje eller sorg. Och när jag tänker på det, så föredrar jag nog att vara som jag är… Även om jag önskar att dalarna inte var fullt så djupa och långa ibland. Kram.

  6. Känner igen det där om att det ibland känns bättre att kanske bara ha sina tankar i huvudet. Skrev dagbok ett tag, är jätteläskigt att läsa mina tankar. Jag framstår som värsta psykfallet med barnsliga problem. Fast problemen känns ju jättehemska för mig just då.


Lämna ett svar

Ditt svar:

Kategorier