Jaa..var ska man börja?

Jag har varit på bloggträff. Jag har träffat en hel bunt med alldeles fantastiska, underbara, vackra, kloka och starka kvinnor. Jag försöker fortfarande sortera alla intryck, allt jag kände och känner, men det kommer att ta tid. Allt jag vet är att jag, trots tröttheten, känner mig fullpackad av energi och styrka. Så mycket positiv energi som strålade ur det gänget – helt fantastiskt! Ibland, efter att ha träffat några vänner, brukar jag känna mig dränerad på krafter och urvriden själsligt. Energitjuvar brukar sådana kallas. I det här fallet var det snarare fråga om energigåvor i stora mått.

Trots den ansenliga mängden rödvin som inmundigades under kvällens lopp (speciellt smart att attackera Storkens vinlåda hemma hos henne 5-tiden på morgonen…) var tröttheten på söndagen en skön trötthet. En bra trötthet, en glad trötthet. En tacksam trötthet.

Jag saknar er redan – ni är fantastiska! Allihop! Jag brukar ibland tänka på vem jag skulle vara idag om inte ni fanns. Jag vet inte, men antagligen betydligt svagare, mindre och ensammare i min själ.

Avslutningskonstaterande: Ingen mens ännu. Dag 42 idag.