Kring dag 20 i cykeln börjar det trycka och dra i äggstockarna, det känns ungefär som när jag stimulerat dem med Puregon. Ibland börjar det några dagar tidigare, men senast kring dag 20.

Trycket och sticken tilltar för varje dag och ca 10 dagar senare börjar jag känna av mensvärk, tidvis så stark att jag måste ta värkmedicin. Kombinerat med detta sväller jag upp rejält, speciellt magen. Jag får halsbränna och känner mig otymplig och klumpig. Magen är i uppror och varje måltid leder till en reaktion i någon form av en ilsken mage.

Utöver det här är mitt humör oberäkneligt, jag blir förbannad av småsaker och är känslig och gråtig mest hela tiden. Jag kan också få oväntade skrattskov och fnitterattacker eller få ett akut behov av att storstäda.

Några nätter i rad sover jag uselt, svettas och fryser om vartannat, drömmer mardrömmar och vaknar seg och irriterad.

Jag känner mig fulast i världen och inga kläder sitter bra. Det känns som om jag gått upp 10 kg på några dagar, även om det defacto ”bara” är fråga om några, kanske 2-3 kg, vilket i och för sig är ansenligt mycket för att komma på några dagar. Men det är mest vätska och det känns – och syns.

Håret är flottigt och platt och hålls inte rent längre än max 1 dygn, huden täcks av små, röda fläckar (som bara jag ser) och min vanligtvis ganska fina hy är svårare än vanligt.

Om jag dricker alkohol blir jag däckad av 2 glas vin och får en sjuhelsikes baksmälla nästa dag. Om jag äter saltig mat är mina ögon igenmurade på morgonen och inga Saltbalans-tabletter i världen får dem att se normala ut den dagen.

 

Vad är detta?

Mitt liv, en allt för stor del av mitt liv, har jag börjat inse. Av månadens cirka 30 dagar mår jag såhär ca 15, det betyder HALVA MÅNADEN! 6 månader i året!

 

Jag vet. Det stavas PMS.

 

Var finns hjälpen? Någon som vet? Någon som lider som jag?

I alla fall ska jag, idag på dag 33, börja med att gå och köpa något som heter Efamol i hälsokostaffären. Få se.