Ibland blir jag lite irriterad på mig själv för att jag är så petnoga och pedantisk. Nu talar jag om språket, speciellt det skrivna.

Nu blir jag antagligen uppfattad som skitviktig och snusförnuftig, men jag har faktiskt svårt att ta folk med ett dåligt språk på allvar. Jag tror helt enkelt inte på dem, jag övertygas inte av det de skriver. Ibland skäms jag nästan å folks vägnar för att texten de presterar är så usel, så svårbegriplig, klumpig och rent grammatikaliskt åt skogen. Jag är knappast felfri själv, men jag vågar påstå att jag i alla fall är noggrann och försöker få det rätt. Nu talar jag kanske inte om privata bloggar, där måtte skribenten få förlåtelse för det är en ärlig text, dessutom oftast skriven för författarens eget höga nöjes skull. Men professionella skribenter, författare, redaktörer, kåsörer.. AJ, vad ont det gör i mitt språkpolisöga när det är sär skrivningar, grammatikfel, syftningsfel, stavfel och talspråk i en enda salig röra. Ämnet de skriver om må vara hur intressant som helst men är texten luddig, svårbegriplig  och dålig sjunker innehållet genast till en amatörnivå, en opålitlig och icke trovärdig sådan. Jag köper det helt enkelt inte.

Det är tusen små saker jag irriterar mig på, en av de vanligaste grejerna är att man skriver Jag och Larsson. Jag vet inte om jag är överdriven, men jag har sedan barnsben blivit itutad att det heter Larsson och jag. Alltid. Kompisen och jag, min sambo och jag, kollegan och jag. Alltid alltid jag sist. Det skär i mina öron varje gång jag läser eller hör Jag och någon. AJ igen.

Å andra sidan är det lätt att lura mig bara genom att ha ett målande och innehållsrikt språk. Jag kan gå med på vad som helst bara det är välformulerat. Jag tror blint på duktiga skribenter, faller handlöst och får en enorm respekt för dem. Avundas folk som jonglerar med orden, skapar känslor, färger och dofter bara genom att puffa ord efter varandra. Det är konst för mig. På hög nivå.

En bok med tilltalande pärm och lovande innehåll kan få mig ointresserad efter första meningen om den är felformulerad. Och vice versa naturligtvis – en ointressant bok kan få mig att drägla trånande efter fortsättningen om första meningen trollbinder och inspirerar mig.

Nu borde jag nämna namn. Författare, böcker, journalister, skribenter, bloggare. Faktum är att jag dagligen, då jag skummar igenom mina favoritbloggare, fascineras av ordtrolleriet. Insuper kloka ord, åsikter, motiveringar, förklaringar, analyser, reflektioner, tankar och känslor. Vackert, sugande, klokt och galet välformulerat. Jag antar att jag ska skatta mig lycklig som letat rätt på så många ordskatter via webvärlden. Ni är trollkonstnärer allihop! (ja, ingen av er hör till de jag nämnde i början – dem har jag elakt raderat från min lista i ett tidigt skede och kallt slutat läsa)