Vanlig influensa var diagnosen. Tömdes på några rör blod för att kolla infektionsvärdet och skickades hem med ett recept på 10 dagars antibiotikakur och en uppmaning om att vila ordentligt. Ja, och 3 dagars sjukledigt då.

Jag är otålig. Har inte ro att göra någonting annorlunda än jag brukar. Kändes mystiskt att komma hem mitt på dagen, möta en yrvaken, förvånad valp och undra vad jag ska sysselsätta mig med. Rustade på mig dubbellager med kläder och begav mig ut med hundbebisen i solen och ljuset. Vi pulsade på i hög snö i en dryg timme, blev svettiga och andfådda (vad fint jag vilar mig!) och nu sitter jag här.

Har kokat en panna kaffe och sörplar i mig. Inser att jag skulle göra väldigt mycket för att få en macka nu. En rejäl smörgås med smör, ost, skinka, paprika. Men GI säger no-no och alternativ finns inte. Om det hade funnits en råglimpa hemma hade jag naturligtvis ätit, men nu finns det inte det, eftersom jag lyckats omvända även sambon till Det Heliga Gi-riket.

Så det blir kaffe. Lite apelsiner, joghurt, en banan och lite nötter. Sedan en tupplur och så ska jag kolla igenom alla tusentals sparade avsnitt av skräpserier jag sparat på digiboxen och aldrig haft tid att se.

Det är gött det här. Snörvel, host, harkel.

Förresten – kommentaren jag fick av min sjukdomsfascist till far då han råkade få veta var: ”Lycka till”. Vad f*n det måtte betyda. Jag kestär int.