Vilken otrolig kraft tanken ”allting kommer att ordna sig” ger. Även om det bara är en känsla, en aning, ett hopp. Så känns det fint. Tryggt.

Idag har vi varit på adoptionsträff igen. Temat idag var förluster. Vi pratade mycket, såg på en film, pratade igen. När vi reste oss upp för att gå och önskade vår rådgivningsflicka en fin sommar, slog det mig. Vi kommer att få ett barn. Det kommer att ta länge, ja, men inte omätbart länge, inte evighetslänge. Vår nästa träff är redan hembesöket. Därefter träffas vi en gång till innan hemutredningen skrivs, godkänns av oss och sedan är vår rådgivningsprocess över. Redan! Visst, sedan börjar själva väntetiden, men ändock. Vi kan ha tur, det kan gå snabbare än vi tänkt oss. Och sist och slutligen – vad är alternativet? Vi kan inget annat än vänta. Leva ska vi ändå, vid sidan om.

Just idag är jag lycklig. Stark. Trygg.

Kärlek. Förtröstan. Hopp. Tro.

Med dessa ord önskar jag er alla fina en underbar midsommar!