vi går in på vårt fjärde år av försök nu. gjorde ett IVF i våras, fick många ägg, allt verkade bra, men det enda vi lärde oss av det var att mina ägg inte verkar hålla någon hög kvalite. går sen i somras nu på akupunktur för att se om den österländska medicinen kan hjälpa till där den västerländska kommer till korta.

Jag tror jag följde din blogg förut innan du flyttade den. Hittade den av en slump och undrar om jag får läsa igen? Tror att vi ”träffats” och skrivit på AFF:s känsliga snacka förut kanske? Jag har själv svårt att bli gravid och gjort IVF. Tycker mig känna igen en del av din historia hur som helst.

Det gör verkligen ont i hjärtat att läsa om allt ni gått igenom. Jag lider så med er!!

Kram
Rebecka (Beckis).

Ja vart alldeles stum när ja läste din blogg…

Ja måste säga att det känns fruktansvärt att läsa om hur ni har kämpat för eran dröm….ja önskar innerligt att ni nån dag ska få eran dröm att gå i uppfyllelse…

Ja har inte gått igenom samma saker som du/ni har gjort men ja känner igen känslorna o tankarna o funderingarna du skriver om…

Dem har ja upplevt många ggr då ja o min man har varit ofrivilligt barnlösa i många år..sen vi i stort sett fick vårat första barn 2004..

Ja började med p-spruta..tog sista i nov 05 för då tyckte vi det var dags för ett syskon…tänkte vi men så vart det inte…

P-sprutan gjorde så att min kropp slutade ” fungera”…hade ingen ägglossning o ingen mens..det är lika med inga barn…

Så det vart en hel läkarbesök…VUL…hormon- tabletter av olika slag..missfall…skrapning.. blödningar…

O sen inte prata om alla tårar..känslor…bitterhet..
sorg..ilska..ja listan kan bli lååååång på hur man har känt genom åren….

Men till slut så lyckades vi…efter 4 år så fick vi en dotter (snart 4 veckor gammal) på egen hand…

Så visst kan mirakel ske…

Men det känns skönt att veta att man är inte ensam…ja bara önskar att ja hade startat min blogg när ja mådde som sämst…men den har hjälpt mig många ggr..

Det känns skönt att få skriva av sig…då ja har valt att hålla tyst om mitt problem…

Du får gärna titta in på min blogg om du vill…o läsa om mig o min familj…

Kram o ja håller tummarna hårt för eran skull för ja vet hur det känns när man verkligen önskar sig nåt o inte kan få det….

Början på eran väg låter precis som våran, och samtidigt som jag blir rädd att inte vi heller ska lyckas så blir jag lite lättad. Lättad över att se att ni klarar av livet ändå, att allt inte bara tar slut. Tack för att du delar med dig! Kram

För min del så när jag ser tillbaka på vår ”mörka tid” så känns det som om livet var pausat. Som om vi stod still och alla runt om en fortsatte att ”spela” sina liv. Jag hoppas att ni snart kan trycka ut paus-knappen och fortsätta leva!!

Massor med styrkekramar, Kange

Hittade precis hit. Jag blir mycket gripen av det du skrivit.

Min man och jag fick besked idag att mina hormoner ser bra ut och hans spermier är helt friska. Ingen av oss vågar tro på det dock. Vi har försökt au naturelle i över ett år och nu får vi börja med pergotime.

Känner igen mig i så mycket av det du skriver och det känns ”bra” att veta att andra har det lika tufft som en själv, speciellt när ens värld rasar samman varje månad då mensen kommer. Vi är mitt i fasen då alla blir med barn och vi ler och grattar men ögonen tåras. Jag är öppen med att vi försöker och att jag tycker det är tungt, men har ingen nära som kommit ut med att hon är i samma sits. Därför är det fint med människor som du som delar med sig av smärtan.

Lycka till med adoptionen.

Mvh

Godsfrun

Jag har nyligen startat upp en sajt på iFokus.se om barnlöshet, infertilitet och allt
runtomkring dessa ämnen.
Jag hittade Er sida och lade in en länk från min sajt till er websida.
Är detta oki för Er och skulle ni kunna tänka er att lägga en länk på er sida till min?

Länken är

Barnloshet.iFokus.se

Och jag kan skicka ett par banners du kan använda om du skulle vilja.

Jag har gärna kvar länken till er även om ni ej vill länka tillbaka då jag finner er
sida mycket informationsrik.

Mvh
Marika ”Ioma” Lantz
Sajtvärdinna för
Barnlöshet iFokus